Svensk livsmedelsberedskap - hönan eller ägget

Om det blir en internationell kris och det inte går att importera mat kommer den svenska maten inte att räcka till. Vi är inte ens i närheten av att klara oss, inom en vecka kommer hyllorna i affärerna i storstadsregionerna att gapa tomma. I dagsläget importeras ca 50 procent av maten vi äter. När det gäller kött (gris, nöt och lamm) har självförsörjningsgraden minskat från 98% 1994 till 61% 2012. Minskningen beror delvis på att konsumtionen ökat men samtidigt har den svenska produktionen minskat. När det gäller grönsaker och frukt importeras ca 70%. Den enda grönsak som vi nästan producerar lika mycket som vi konsumerar är morötter. När det gäller päron och äpplen så produceras knappt 20% av konsumtionen i Sverige. Mjölksiffrorna förvånar, vi exporterar ungefär lika mycket som vi importerar! Däremot importerar vi 37% av osten och yoghurten vi äter.

På 1980-talet utreddes den svenska försörjningsberedskapen och då visste man att många livsmedel skulle bli bristvaror vid en avspärrning. Detta som följd av brist på importerade insatsmedel, bland annat konstgödselkväve, proteinfoder och olja. Utgångspunkten var då utifrån en bibehållen odlingsareal på 2,9 miljoner hektar åker. Man kom också fram till att antalet mjölkkor inte bör understiga 550 000. Då fanns möjlighet att snabbt utöka antalet till 600 000, det antalet ansåg man vara  nödvändigt för att tillgodose folkets behov av mejerivaror.

I dag har vi 2,6 miljoner hektar åker kvar, 300 000 hektar har försvunnit ur odling under de senaste 30 åren och antalet mjölkkor var 2012 knappt 348 000 st, antalet minskar hela tiden. I Härryda kommun där jag bor finns sedan ett antal år tillbaka inte en enda mjölkgård.

Risken att Sverige blir ett helt avspärrat land må vara mycket mindre än på 1980-talet, men andra saker händer i världen som kan påverka vår import. Detta är inte heller det största problemet som jag ser det. Istället frågar jag mig hur det kunde bli så här? Varför minskar den svenska produktionen av produkter som vi ändå vill handla och varför väljer så många hellre de importerade alternativen? De allra flesta i Sverige tycker att det är bra att vi har stränga djurskyddslagar, hur kan man sedan välja att gå till affären och köpa importerat kött eller ost? Varför byggs det industriområden (där det oftast inte produceras något) på utmärkt jordbruksmark nära städerna? Vad gör vi den dagen krisen kommer och vi måste röja markerna från sly innan den går att odla på för inga djur har betat där på väldigt länge? Varför är det så många som inte vill betala vad det faktiskt kostar att producera maten på ett bra sätt så att många bönder väljer att sluta för att det är för svårt att försörja sig? Vad kom först - hönan eller ägget?